I en annan del av min värld...
Är det nåt som levereras, visas eller delges oss?
Kan det vara ett utseende eller ett interiört intryck?
Fixeringsprincipen (att man medvetet attackerar en svag punkt för att bli omtyckt..)?
Är det så att folk speglar av sig och spelar på det?
Ärligheten och den rena rakheten som tillsammans med
en enkelhet som gör att vi bara tycker om han...eller henne?
Det sunda förnuftet, förståelsen, kortsintheten...
Såhär tror jag;
Varje människa lever två liv, ett inuti sig och ett utanpå.
Subjekt och objekt...
Inutilivet är det sanna och äkta. Äkthet kommer ifrån hjärtat.
Vi är födda inifrån, formade att komma ut till en verklighet vi inte vet nåt om.
Där formar livet oss, föräldrar och regler och etiketter.
Men som barn är vi äkta vara innan...
Där, när inutilivet lyser igenom blir vi vackra,
när vi inte tänker på hur vi blir sedda av andra människor,
och när vi glömmer att spela teater...
Sen finns det ju dom, somliga som är precis tvärtom,
som bara är yta, som bara är ett tomt skal,
som hela tiden måste veta vilken bild dom ger av sig själva,
och som lever för att bli sedda.
Posörer... lixom...
Sådana människor är nästan som pingisbollar,
ett hårdare skal med tomhet inuti...
Men...jag finner dessa människor intressanta ändå,
för vad kan vara bakgrunden till detta..?
Jag uppfattar mig själv som verbal och av äkthet.
Jag säger inte nåt som en människa vill höra bara för att,
utan då säger jag så för att det är min tanke och åsikt.
Jag är rak i kommunikation oftast och ibland verbalt petig men
det är nog nåt jag formats till för att jag jobbar med barn & ungdomar.
Jag ler för att jag trivs, inte för att leverera...
Jag smörar för att jag tycker om, inte för att bli omtyckt...
Jag är lite fåfäng för att jag gillar mig själv, inte för att andra ska gilla mig...
Det finns många sorters människor och vi delar in
dom medvetet eller omedvetet i olika fack.
Prydnadsfolket - Av glas, tunna, sköra, vackra, värdefulla...
Gräddbakelserna - Smöriga, gräddiga, fluffiga, tilltalande, smakfulla och goda...
Kardborrarna - Fastnar, hänger, släpper inte loss, stabila och vettiga...
Posörerna - exhibitionistiska, yta, hårda, kan, vill, ska...
Jag har haft turen att bli en god människokännare,
fått gåvan att vara spirituell, att veta ibland vad människor ska säga
eller göra i tid och otid.
Kanske jag är en exhibitionistisk vettig, smakfull & värdefull gräddbakelse...
Lik förbannat är jag lite rädd för kärleken...
Det kommer en sorts fortsättning på den här funderingen
och tills dess kan ni ju fundera själva på hur ni ser människor,
vad som är vackert i era ögon och vad som levereras och
om ert inutiliv lyser igenom...
Godnatt, var ni än är...
Vad som är vackert för mig är ett äkta leende från en medmänniska... En hjälpande hand... En bön om hjälp i en jobbig situation... Även en vacker yta kan man njuta av en tid, men den falnar snabbt om insidan ekar tom.. Älskar de flesta människor som kan kosta på sig att bemöta mig med vänlighet och respekt.. Önskar ibland att jag hade din verbala förmåga. Känns alltid lite torftigt att kommentera efter ett sådant väl genomtänkt inlägg.. Tar mig inte tiden att redigera så länge och väl.. Ha en skön kväll/natt! Dröm om den stora kärleken utan rädsla. Den finns närmare än du tror..
Kram från en annan spirituell medmänniska :)
Ahhhhh...får man passa sig...kan du verkligen se rakt igenom...läskigt att du vet allt om mig :) :)Kram :)ps...undra vilken kategori du placerat mig i :) :)
Även om jag själv kastat in handduken och gett upp hoppet om kärlek för egen del så blir jag otroligt frustrerad av att höra/läsa om andras tvivel eller rädslor.
Det känns som att du har den där kärleken alldeles runt hörnet, men att du själv blundar för den av den där rädslan.
Nej, öppna ögonen människa och kasta dig ut i känslostormarna, annars är det ju bara du (och kanske din tilltänkta) som kommer till korta i livet.
I övrigt passar jag inte in i någon av dina kategorier av människor :)
Se där, nu kommenterade jag fast jag inte skulle, attans också!
Gillar dina blogginlägg Tisse, dom öppnar ens sinne…
Alltid intressanta och genomtänkta inlägg!
För mig är en vacker människa..
..en som bjuder på sig själv, lever i verkligenheten, gillar vad livet har att ge, ser hellre möjligheterna än problemen, är intresserad av vad jag och andra har att säga, har empati och förståelse för andra i sin omgivning och framför allt det där lilla extra som tilltalar just mig humor och charm…
Utseende är oftast det första man dömer men det är först när man lärt känna personen som det vackra träder fram.
Själv är jag nog lite av en blandad prydnadskardborre?!?!
Men än har du inte genomskådat mig iaf… ;-)
Och visst kan kärlek vara skrämmande, men jag har hört att den även kan vara underbart..?!?!
