Mr. Nice Guy...

Det krävs bara;
 en för ett solo
 en för att få dig att le
 en för att pollinera
 en för att få dig att inse

men;
 två för att dansa tango
 två för att tycka olika
 två för konversera
 två för att kunna ge...


Later...

...att betrakta som "otrogen" på?
  Vad tycker du?
  Hur ser du på det om din partner har sms
  kontakt med en arbetskamrat och det inte
  är speciellt jobbrelaterat?
  Eller om det visar sig att din bästa vän har
  mailutväxling med din sambo?
  Och alla träffar i mataffären och parken när
  barnen är där och leker...

Hmm... Jag tycker som så här;
  Stadigvarande sms och mailväxling ÄR en
  jäkla bra start till nåt, precis som övertid på
  jobbet när man vet att det alltid är samma
  personer som stannar kvar...





När det gäller parken och lekplatser så,
  lämna barnen utanför allt detta om det är så
  att ni försöker att skaffa en täckmantel,
  det går inte att lura dom, speciellt inte sen
  dom blivit 2-3 år, tro mig...
Dessutom är det såå sjukt fegt & fult att dom
  små ska behöva se och bli indragna...
Jag säger inte att jag varit nån ängel när det
  gäller sånt här, heller inte att jag varit med om det.

Men om sånt uppstår, så ska man nog försöka ta
  reda på om och hur många vid sidan om som
  kan ta skada av det, i så fall rannsaka er i tid
  och innan det sker...
 
Visst gräset är kanske grönare på andra sidan
  men det är minsann nyklippt här...




Godnatt, var ni än är...

Alltså, med gårdagens blogg ville
  jag inte skapa debatt eller annat...
  Vidare var det meningen att det skulle ses
  utan att något kön blev påhoppat och att
  det var någons fel...

Jag ville bara att vi ska försöka hålla ihop det vi skapar,
  utan att ge upp så lätt
  och för att ge de små,
  den chansen
  att få vara där,
  med oss båda...

Jag menar orsaken till att vi skaffar barn är ju
  i alla fall, och i de flesta fall
  för att vi ska bygga
  och att vi ska bli en
  familj...

Och naturligtvis så ska vi bejaka, pissa in, bevaka,
  smickra, snickra, berömma, klappa
  och ge komplimanger...
Vi ska också fatta och ta dessa ord på rätt sätt
  och svara på rätt sätt, såklart...

Och hålla ut, hålla ihop, stötta och supporta...
  Det finns klart en mening till att det blev
  du
  &
  han...

Tills vidare...
Chilla ner, Cool down, Ta det lugnt...




Godnatt, var ni än är...

Jag klargör en sak här direkt och det är;
  Mina ord, mina tankar och min vardag...

Jag drar alla över en kant här, män som kvinnor,
  utan inbördes placering & beundran, så ni som tänker
  gnälla, GNÄLL och ni som vill hålla med, HÅLL MED...

Japp, jag brukar utgå ifrån att allt går att lösa...
  Det mesta borde ju gå att fixa,
  om inte i praktiken så i teorin.
  Men oftast är ju det som har hänt oåterkalleligt
  och man kan ju inte ha känslor & kärlek
  ståendes i urnor på en bokhylla, eller???
 I så fall får där också stå en urna med misstag...

Men jag är en man som gärna pissar in mitt revir,
  där, i förhållandet, för att det är MITT och ingen annans.
  Speciellt när man har haft ett längre förhållande,
  bor ihop och har byggt...
Visst kan man tänka på döden i ett förhållande
  men jag brukar ha fullt upp med att leva i mitt
  så därför bejakar jag alltid det fullt ut.
  Det är mycket man inte vet om sig själv förrän man är där,
  och man behöver inte åka långt för att åka dit...

Min stora fråga är varför tjejer/kvinnor som befinner sig i en
  östrogen ålder & som har fött barn nästan alltid är mer
  mottagliga för smicker och komplimanger än vad männen är?
  Är det för att det är vi som ger er det?
  I så fall ska vi skita i och förstöra för andra...

En kvinna som har familj, barn och boende, är på krogen mer
  mottaglig för smicker & komplimanger än mannen,
  en typ sista smörjelse, bekräftelse på att ni fortfarande ser
  bra ut efter att fött barn...
SJÄLVKLART är ni det, det är ju därför vi män älskar er!!!

Hade du idag lämnat din man/kvinna om du fått reda på otrohet? *
  Fler män svarar nog ja på den frågan än vad kvinnor gör,
  samtidigt som fler kvinnorna är mer mottagliga för det som
  alltid är en början till ett förhållande - komplimanger/smicker.
Alltså måste vi vara försiktiga så att det inte uppfattas eller sägs fel...

Enligt en undersökning av 2 kvällstidningar,
  oberoende av varandra, så är kvinnan i den östrogena åldern
  oftast den som är mer otrogen än vad mannen är.
  Ändå är det ni som vill vara kvar...
  Jag får inte ihop det riktigt...

*Vi flyr alldeles för lätt i Sverige, vi jobbar inte på det,
  vi står inte ut en storm eller två eller tre, (inte otrohet då..)
  vi ser inte,
  vi hör inte
  och vi talar inte...
Vi ger upp, släpper nåt vi älskar och har byggt upp,
  ser inte barnens lidande, där, mitt i stormen.
  Dom små, som älskar både pappa & mamma,
  och får inte riktigt chansen att få veta vad en familj är och betyder...

Därför pissar jag in mitt revir,
  när jag kan,
  om jag kan och
  för jag kan...




Godnatt, var ni än är...

...Fann denna lilla skrutt utanför mitt jobb,
  tryckte in den i stängslet och knäppte av...

Jag kallar bilden "hjärtetrassel"...

Funderade lite på Fueng shui idag...
Man ska nog städa i sitt känsloförråd oftare
  och gärna när man har barn,
  städa ut negativa saker och fylla på med positiva...
  Att försöka och inte ha nån energitjuv på lut utan
  strö ut små korn av saker som gör en glad...
  Och barnen lite lyckligare.
  Att se till att göra sakerna i rätt ordning och att
  ens val blir gjorda så att inget tjafs uppstår.

Ia tyckte alltid innan att om hon bytte om till
  myskläder eller pyjamas på kvällen så trodde
  hon att det var det detsamma som att gå och lägga sig.
  Det betydde för mig att det var enklare och gå och
  borsta tänderna vid trötthet och att momentet med
  klädbyte bara sparade tid och tjafs...
Energitjuv - JA...

Och att man ska se sin kreativitet utan att skapa,
  man blir en bättre problemlösare då lixom.
  Hög "kulfaktor" är viktigt, och att kunna skratta ihop.
  Kunna lyssna samtidigt som man pratar.
  Då har man byggt för att tåla...

Det gäller vid tjej/killträffar också, att lixom inte bara sitta
  upp och ner och tjafsa om sambos och barn utan att
  skaffa olika teman.
Vad skulle du göra om du fick leva ditt liv igen???
  Nu börjar diskussioner om ämnen som ingen går och
  tänker på till vardags. Lixom riktiga samtal.
  Vid såna här tillfällen finns det inga skäl till att ha hemligheter...

Och tänk på att; "aldrig dölja nåt för barnen som dom ändå kan se..."




Godnatt, var ni än är...

I ett förhållande vill jag att partnern ska ta sig plats,
  visa sin självständighet och stå på sig,
  vara sin egen lixom men att hålla hårt på det
  som är vårt, det som är vi...
  Man skall satsa på att bli sin egen först,
  en personlighet, sen blir det vi...
För mig så flyter alla delarna i livet samman
  på nåt sätt och jag vill lära mig av henne,
  få mig att förstå.
  
  Jag är ingen som surar, blir sällan arg
  och inte varar det länge.
  Man utgår ifrån situationen, reder ut det
  sen är det bra, ny stund - nya tag...

Alla ska ha en reträttplats, ett litet krypin,
  att få ha en egen tankeplats, ett litet eget lixom...
                               
                            ~~ * ~~

Jag älskar projekt, för varje gång man lyckas
  eller misslyckas får man kunskap i bagaget.
  Man kan se det så i förhållande också,
  ett projekt att lyckas med eller så misslyckas man...

Varje dag skall vara ett möte i lycka och ett avslut i glädje,
  det som händer under tiden tar man tag i...




Ha en underbar dag...
Godnatt, var ni än är...

...är att jag inte tycker om ordet hata men jag använder det inatt.

Jag riktigt hatar min ensamhet,
  och jag tycker inte om när den faller in...

Visst, det kan åtgärdas men jag tycker inte det är så lätt
  för det finns ju lixom några bitar som ska passa in i livet.
  Och dom bitarna funderar jag ofta på,
  det kanske är boendet som ska vara bättre än livskamraten,
  eller så är det bilmodell i förhållande till familjbilden...
  För att inte tala om den ekonomiska biten i ett nytt sällskap...

Fast egentligen så löser sig nog alla dom bitarna,
  för när (om...) den rätta dyker upp så ser man kanske
  hur dom bitarna bara glider in på plats som en
  curlingsten i boet...

Idag när vi gick på stan så stanna Ia till,
   titta på mig och sa;
 - Pappa, jag vill att du skaffar en tjej
   så att vi lixom blir en liten familj...




Jag tog hennes hand i min,
  kramade den
  och svarade;
  (med små tårar i ögonen..)
 - Det vill jag med älskling, det vill jag med...

Jag vände bort mitt ansikte så att hon inte skulle behöva se
  att jag blev lite tårögd på stan också.
  För det händer rätt ofta när vi pratar om känslor här hemma,
  och det är ofta vi gör det.
  Jag vet att hon vill att jag ska ha sällskap med någon,
  att hon får en annan tjej och snacka med när hon är hos mig,
  en annan del av hennes liv här, men jag är så rädd när det gäller
  det där med kärlek.
Jag hade en alldeles förträfflig liten dam som jag träffade
  och umgicks med under en längre tid, en som Ia trivdes med,
  som hon hade tagit till sig, men saker och ting blev lixom inte
  som förväntat och jag blev rädd vid ett par tillfällen,..

Jag vet lixom inte riktigt vad jag skall göra när det kommer för nära,
  det finns ord och saker som jag vill ska växa fram i ett förhållande.
 

Dom där viktiga orden,
  dom där viktiga klapparna på kinden,
  dom där myziga blickarna
  och
  det där ni vet...




Det som inte kommer i en ensamhet i natten...


Godnatt, var ni än är...