Livets faser?
och övriga alster samt läste lite artiklar om livets sorger och budskap.
Vid vissa påtvingade tillfällen har jag fått sitta och fundera på
detta och om livets olika faser och dess härdande.
För att kunna fortsätta att leva vidare i vårt liv
måste vi veta att allt, precis allt, kan ändras fort.
Jävligt fort.
Det är nog så många av oss överlever, vi lever med vetskapen,
vi vet vad som kan hända och allt vänder på fem...
Jag menar, på måndagen jobbar vi och på onsdagen
får vi ett samtal av...
Denna gången var det kanske inte så allvarligt men
vi ska vara med på, och beredda på vad vi kan förlora.
Jag undrar; Vilket är svårast? Att leva med en dom/ budskap eller
att leva med en sorg, där vetskapen är att det är inte mig
domen/budskapet gäller, det är min vän...
Men sorgen är och blir kanske min.
Alla har vi nog både upplevt och genomgått en sorg och
det finns endel faser i livet också som man alltid måste gå igenom.
Vi förnekar, och det är så jävla lätt, och det kan ta tid..
Och efter det blir vi förbannade, ilska...
Sen ska vi köpslå.., med domen, med förlusten och med döden ev...
När vi väl har gjort det så ska man in i en slags depression,
och försöka ta sig ur den och samtidigt leva...
Nu har vi gått igenom 4 faser och har den accepterande kvar
och den torde ju vara lättast, men ack, här är ett sista tungt, tungt steg.
Jag har under mina år, alltid sagt;
"För att kunna leva i livet så måste vi först härdats klart"
Vi härdas genom hela vårt liv, vi lär oss och vi går igenom.
Alltså så försöker vi leva under tiden och kämpa.
Och när det flyter på så tror vi att vi lever livet...
Icke mina vänner, icke... Det kommer alltid som ett dråpslag.
Tänk på det, sorgen skall alltid släppas lös,
den kan vi a l d r i g kontrollera, aldrig...
Vad jag menar med dagens blogg är att:
Ni ska inte ta något för givet, aldrig...
Låt någon få låna Er axel en stund, fem minuter..
Var glada för de som finns runt Er, det kommer en dag...
Godnatt, var ni än är...
ja
det är faktiskt så enkelt
sluta aldrig visa
att du bryr dig om det som är dig
närt och kärt
en dag kan det faktiskt vara borta
därför gäller det att leva
varje dag fullt ut med
allt det man har
och det man kan
just den dagen
jag vilar i dom här tankarna en stund
innan jag går vidare
för ibland måste man göra det också
gå vidare
En sann väckarklocka…
Visst kan livet ändras snabbt, hemsk tanke…
Man bara går på, vardagen är intressant, utmanande och man träffar nya människor.
Något nytt händer varje dag och det fångar alla ens sinne.
Nära och kära "bara" finns där, i hjärtat, i tankarna och i bakgrunden
Dom finns där med sin kärlek, sin glädje, sin vilja och utan krav …. vilken guldgruva!
Ibland räcker det med dom små sakerna för att man skall leva i nuet och inte springa iväg.
Ett hjärtligt skratt, när barnen gör mål, glädjen åt att glädja någon annan, någon go gubbe som skämtar i affären…ja små ting som förgyller vardagen…
Dessa små ting hjälper mig att stanna upp…
Det är just det... Att inte ta något för givet.. För att komma dithän måste man gå igenom allt det där svåra som är en del av livet. Det inkluderar allt från besvikelse, sorg, död, svikna löften osv... Det är när man accepterar att det är en del av livet som man kan leva fullt ut. Sorg t o m död, kan stärka en med tiden. Man måste tillåta sig att sörja, men inte ta på sig en offer-kofta.. Försöker själv att sprida lite vardags-glädje omkring mig.. Det kan räcka med ett leende åt en okänd medmänniska, ett samtal till en vän, närhet till mina barn... Ta vara på de små kärleksförklaringarna i vardagen. Här kommer en stor kram från mig.. Tack för dina fina tankar!
Kram... Later...
väldigt tänkvärda ord och sanna, jag brukar säga det som inte dödar härdar... och det är så sant, har haft ett helvete men är äntligen lycklig! Lyckligare än jag tror jag någonsin varit.
Även om där är en massa i vardagen som är jobbigt fortfarande. Tonårsbarn är inte det lättatse alltid, men man får se det som att det är en fas..som dom ska igenom..och jag med för den delen.
Precis som Katja skriver ta tillvara på varje tillfälle av närhet, kärlek och glädje. Det är guld värt.
Och glöm aldrig att kärlek är inte gratis det måste man jobba för.
kram på dig vännen och tack för jag får följa din blogg :)
Tror mig, det är jobbigt.. Har mist flera riktigt närstående under bara ett par år och det har varit en tung period men nu känns allt lite bättre och man försöker ser framåt.. Men att leva idag och inte skjuta upp allt som man tänker göra till "en annan dag" har blivit något som man tänker på..
Du har en saknad på ett annat vis, genom att du saknar någon att ha nära på ett annat vis än vad du har din dotter..
Men det viktigaste av allt ångra inget och lev i dag för i morgon kan det vara för sent...
Ha det fint!
Kram
Ja, det är en konst att leva med allt vad det innebär. Varje dag man får må bra är ju faktiskt en gåva och inget man kan ta för givet, vilket man väldigt lätt gör. Ett snällt ord, ett leende..ja, mer än så behövs det oftast inte för att glädja och stärka varandra.
Om alla förstod hur försiktig man ska vara med att ge löften, och om man nu gör det, hur viktigt det då är att hålla dem! Vet inte hur många gånger jag blivit besviken på hur lätt folk tar på löften. För mig är det något jättestort och inte något man ger när allt känns på topp. Man måste tänka längre än så! Oj, det finns hur mycket som helst att säga i ämnet. Någon gång får vi ses för att tala om livet =) Kram på dig!
Du har alldeles för många bra tankar så jag håller mig allt som oftast undan från din blogg. Men.. I bland undrar jag hur långt den där härdningen måste fortgå innan man blivit stark nog? Snart närmar jag mig en inre styrka av hulken och jag är rädd för en sak. Om man blir för stark i själen, stänger man sig då också för känslor, som kärlek, empati...?
