I väntans tider...
Nu är hösten på intågande med ibland stormsteg
och jag gillar egentligen årstiden men de senare
åren har fått mig till att tycka det känns pest och
att ensamheten bara trycker på en sorts ångest
som jag tycker känns pressande på nåt sätt.
Jag har levt ensam i snart 4 år och vill egentligen
precis sak samma som min dotter vill, att träffa nån...
Man ska inte säga att man inte har några krav för
det har vi alla bara det att man skjuter på orden
framåt eller bakåt, skruvar på dom eller finner
andra bortförklaringar för att inte gå vidare eller
att inte finna den man tyckte om som kandidat.
Är det så att vi har krav som är höga i vårt finnande av en partner?
Kan det vara så att nåt lixom hänger kvar ifrån nån före detta?
Har vi nån "bäst-före-datum"?
Ska vi leta eller hittas?
Internet-dejting, matchmaking, kontaktannons,
spådamer, taródamer eller trollgubbar?
Ofta säger jag att jag inte har krav men finner
"den där jävla listan" i mina tankar varenda gång.
Fel skor, för smal, inte idrottsintresserad, inga barn,
egotrippad, Eq, Iq, för många egna barn, Boende,
trädgårdsintresse not, inget körkort,...
Nag nag nag nag nag.... =)
Är det så att Ni kvinnor har det lättare än vi män
med att gå vidare efter seperation eller står jag
stilla i tiden när alla andra går vidare..?
Har jag uppfattat det hela rätt om jag påstår att
det faktiskt är mer än bara jag som har en "kravlista"
men att man borde revidera den lite oftare så att den
passar i den situation som man kommer i..?
Vad tycker ni bloggarläsare, ska vi bara ge oss hän
eller är det rätt att få ha lite tankar och funderingar
om hur man vill bo & leva med en ny partner.
Godnatt, var ni än är...
Jag tror att kraven kommer långsamt smygande över en - kvinna som man. (I alla fall om man vill nåt mer än bara få vissa delar.) Och de uppstår kanske för att man blir äldre och börjar veta hur man vill ha det. Och kanske på grund av ens tidigare dåliga erfarenheter (och kanske också de bra).
Ibland får man kanske stryka lite på foten, men jag tror att man har rätt att leta efter någon som passar ens lista. Ibland så dyker någon upp utan att man letar. Ibland lever man lycklig i alla sina dagar med denna någon, ibland går det åt skogen på ena eller andra viset.
Men hur det än är... Man måste försöka få tag i det där halmstrået som kanske ger ett uns av lycka, och blir det inte bra i längden, så kanske man kan minnas det som var bra och blev bra. För trots allt så kanske det ändå blir bättre än vad man trodde.
Var rädd om dig, Mr Nice Guy.
Kram/esbe
Krav kan ha med rädsla att göra... Har man flera gånger blottat sig, gjort sig sårbar och sedan blivit sårad så har man all rätt att vara försiktig. Ålder kan också spela in givetvis... Inte vill man leka Katt och Råtta numera... Kärleken kan nog uppstå i de mest oväntade situationer... Var öppen! Stor kram från K
Jag tycker att esbe är väldigt klok
framförallt gäller det nog att inte ge upp
gå vidare och inte låta baktiden
skapa för mycket krav eller rädsla för framtiden
lära sig ett litet steg för varje ny gång
men inte vara rädd att prova igen
helheten, samma inre mål och den varma
vi känslan är min lärdom för framtiden
det måste finnas av sig själv inte behöva lockas fram och kanske ja våga tro och ge lite mera av mig själv den här gången, inte tveka så mycket
trots allt kramas jag igen
och vågar må bra i det hela
det är ett stort litet steg
för en liten räddhare
tack för dina tankar och ditt ständiga stöd
Det är nog bra att veta vad man vill ha samtidigt som man nog får vara lite öppen och känna sig för även de gånger personen inte helt faller inom den egna ramen för vad man tänkt sig. Jag tycker också man ser alldeles för ofta att folk "nöjer sig" i sina förhållande av rädsla för att bli ensamma. Det är ju inget bra alternativ, då det tär något hemskt på självförtroendet. Där har jag själv varit och har lovat mig själv att aldrig hamna där igen. Kram och lycka till!
Tror personligen att man har för höga krav på sin partner.
Men jag har hittat min själsfrände och mår så bra, känner aldrig att jag eller han måste ändra på något. Tänker lika och bråkar i stort sett aldrigm nu tänker du, dom e inte friska...haha... de sa mina kolleger...haha.
Men det är verkligen så, visst vi diskuterar, men lägger inte ner energi på att bli arga på varann.
Och vi lyssnar och kompromissar och frågar om "lov" att göra saker på egen hand...på så sett blir det inte några missförstånd och ingen blir sur :)
Jag tycker att det är väldigt kloka tankar och funderingar. Man kan tänka tanken även om man redan är i ett förhållande. Man funderar på vad som skulle hända, och hur det skulle gå om det blev si eller så.....
Jag tror att vi blir mer försiktiga och mer reserverade när vi blir äldre och det finns barn med i bilden. Jag har alltid lovat mig själv att om familjen splittras, så ska jag inte jaga rätt på en ny man. Då ska jag ge all min kärlek till barnen och leva för dem. Jag ska resa och bara tänka på mig själv o barnen. Men jag tror på ödet. Finns dröm-mannen där och skall fylla tomrummet, så kanske det är meningen trots allt. Men jag tror inte att det finns någon som inte ställer krav. Annars kunde man ju plocka vem som helst på gatan. Nej, är man ute efter den rätta, så är det väl inte helt fel om den personen åtminstone har 9 egenskaper som matchar min 10 poängsstege. Framför allt känner jag att det viktigaste är att man har förtroende för varandra och kan lita på varann till 110%. Personkemin är väldigt viktig både vad det gäller mig och min partner, men även partnern och mina barn. Ha en fin fortsättning på kvällen.
