Du, och ingen annan...
Det finns inte en kvadratcentimeter
på din kropp som du inte låtit mig få utforska,
nåt jag inte vill att nån annan skall få göra
och
vi skäms inte nakna inför varandra
och du har suttit på mitt ansikte
och vi har njutit båda två
och
jag har varit där ingen annan har varit och
mot våra axlar
har vi vilat och fällt våra tårar
Vi har legat och tittat på varandra länge utan
att säga några ord och förstått varandra precis
och
bara du kan servera det där kaffet jag vill ha
nu får jag fixa det själv och
nån annan får hjälpa dig i trädgården
och
jag skulle levat vidare om du inte fanns,
jag skulle klarat mig galant men nu finns du
och eventuellt med nån annan och
straffet jag gav mig själv och får leva med
är alla jävla missförstånd,
dom du slipper att leva med för du
tar ju inte dom med dig...
Du fick mig att fälla tårar ikväll,
de som knappt ens ville visa sig vid
min mammas begravning
Nu vet jag vad du betydde i alla fall...
Så jag säger:
Ta dessa ord med dig, inom dig,
där ingen ser om de är en brist eller tillgång
Ring mig aldrig, prata helst inte med mig,
se mig inte som en vän mer
se mig så som jag kommer att se dig -
nämligen som att du kunde vara min
och ingen annans...
Lev nu för sen kan det vara försent, tro mig,
Jag fick precis reda på det...
Kommentarer
Postat av: Sess
Vad otroligt vackert du skriver!
Fällde många tårar när jag läste detta!
Kram
Postat av: Katja
Hoppas att din själ läker så småningom... Det finns allti någon som väntar där ute.. Kram
Trackback